Nytt blogginlägg
Varför allt inte kan digitaliseras
Härom veckan på forumet Ateria 18 spelades ett mardrömsscenario upp inför mina ögon! En ung man, Ph.D in disruptive technologies, (googla vad det betyder!) målade upp en bild där vi går med biometriska analysarmband (”för att jag kan”) och har kartlagt vårt dna. (”för att jag kan, kostar ju bara 500 euro. Fast det enda sjukdomsrelaterade det visade var hög risk för laktosintolerans, men det visste jag redan”) Sagda armband kan då kopplas upp till en matleverantör som skickar mig exakt vad armbandet säger att min kropp behöver till lunch. Fantastiskt vad tekniken kan! Denna digitalisering skulle enligt den unge mannen få ner diabetes typ2 fallen i vårt land, för nu kunde vi äntligen äta rätt!! För om vi svaga kräk med dålig karaktär släpps in i en matvaruaffär med 30.000 produkter så kommer vi att välja för mycket av dom dåliga produkterna. Vid dethär laget inser varje tänkande människa att karln vill kränga high-tech produkter. Vad annat kan väl vara målet för denna idiotiska framställning?
Armband som mäter vår sömnrytm, hjärtrytm och blodsockernivå har funnits några år. I Sverige var det årets julklapp för 6-7 år sedan. Efter ett tag med dessa armband uppstod en ny högljudd patientgrupp (oftast vältränade män som aldrig varit sjuka) som ringde ner vårdcentralerna för att deras monitor visade en arytmi t.ex kl halv 4 på natten. ”Har du sovit dåligt en längre tid?” frågar vårdcentralen. ”Nej jag sover som en stock, men det visade ju på en arytmi kl. halv 4? Fattar du inte, det var inte normalt där en liten stund”...osv. En ny digital stress som får oss att må sämre!
Allt kan inte digitaliseras! Den enda fråga jag hade velat ställa honom var: ”Vill du inte digitalisera ditt kärleksliv när du ändå är i farten? För att du kan!” Ett litet exempel: Ungefär i mitten av mars 1983 såg jag för första första gången i mitt liv en bas-synt. Hencka hade varit i Stockholm och kom med underverket till Lappfjärds folkhögskolas pop och jazzlinje!” Om tre år finns det inga elbasar mer, pojkar!” sa Hencka. Det kan ha varit så, det är möjligt att det var så ute i stora världen i vissa smala syntpopkretsar. Men 23 år senare fanns det inte ett popband med självaktning som inte hade kontrabas(!) på åtminstone ett par låtar i sina produktioner.
Teknikutvecklingen må vara hur snabb som helst men människan är fortfarande mer en social varelse än en digital. Vår själ låter sig inte digitaliseras, sensualism blir bara sorgligt asocialt av digitalisering. Kärlek blir pornigrafi, ja ni förstår vart jag vill komma. Om unge herr doktor hade tänkt lite längre än hans ”För att jag kan”-näsa är lång skulle han med enkelt bondförnuft ha insett bl.a. följande: Allas vårt första skrik betyder detsamma: Ge mig mat! Inte ge mig en digital grunka! Måltiden är en social händelse mer än det är att tanka bränsle. Varför skulle annars den lilla nyfödda babyn växa till mycket bättre med en mamma som ser på den och pratar med en medan den äter än av att få en flaska med all näring och fett och lite till. Ögonkontakten, den mänskliga värmen från ett bröst är vital för babyns överlevnad. Det har vi intuitivt vetat sen urminnes tider utan nåt armband! Måltiden kan och får inte digitaliseras, tvärtom måste vi ännu mer lyfta de sociala aspekterna av måltiden som värdefulla för vår hälsa. Svenska livsmedelsverkets senaste rapport och rekommendation om hälsosam och näringsrik mat var fylld med fakta om hur vi bör äta, vilka livsmedel och hur mycket eller lite vi bör äta av dem. Sida upp och sida ner med viktig information. Brasiliens dito var först fylld med rekommendationer om hur viktigt det är för hälsan att du lagar din egen mat, kan du inte så finns det en mängd organisationer som erbjuder enkla och bra kurser i hur du lagar din egen mat. Fokus var inte så mycket på vilka livsmedel och mängder osv. Sen kom en tydlig markering av hur viktigt det är för hälsan att äta tillsammans. Ännu fler exempel och tips om hur man som singel kan skapa matlag där man delar både lagandet och ätandet, följde. Så långt inte en siffra näringsvärden så långt ögat kunde se. Där finns mycket att teknifiera, unge herr doktor! Vilken marknad för dina digitala grunkor dessa barbarer, som tycker att det är viktigt att äta tillsammans, kunde utgöra!
Jag skulle vilja t.o.m. gå så långt som att säga att mat och industri inte ska finnas i samma mening, än mindre som ett sammansatt ord. Försök kombinera kärlek med industri och du ser hur absurt det blir! Tito Colliander skriver; ”I måltiden förenas vi rent materiellt med allt som var överallt och som blir överallt. De jordiska landskapen stiger in i vårt eget anatomiska oöverblickbara landskap ... Och endast så, genom måltiden, ges oss förmågan att andas, att leva, att tänka och att tacka.”
Digitalisera det om du kan!
