Nytt blogginlägg
Köttet, köttet...
Efter de stora kötthelgerna vi nyss firat finns det endel att hänga upp sig på, eller inte! Vi behöver granska vår konsumtion och ändra på en del vanor, ta bort några rätter från julbordet och kanske lägga till nåt. I år var det t.ex. både rökt och gravad finsk sik istället för lax på det Petterssonska bordet.
Ett reportage (Hbl 4.12) med Vilma Sandström om hennes forskningsrön, vilka i sig inte egentligen är någon nyhet, var belysande men igen aningen ensidiga vilket tyvärr förlamar den så viktiga debatten. Därför några tankar (och siffror!) angående köttet.
”Vi måste ögonblickligen sluta importera nötkött från Sydamerika eller Australien!”... kunde rubriken på reportaget ha varit och därmed belyst hela problemets kärna. 1. Det är inte köttet per se som är problemet utan de koldioxidutsläpp det genererar. 2. De intressanta värdena är inte hur stor klimatbelastningen är för ett kilo nötkött eller ett kilo mjölk/ost, utan hur stor är klimatbelastningen för 2300 kilokalorier mao för kroppens proteinbehov för en dag? Så är t.ex. klimatbelastningen för att få i sig 70 gr. protein, 2,3 kg co2 för havredryck och 2,0 för 3% mjölk! Se där en sanning som Oatly m.fl. valt att förbise. Nötkött som inte är naturbeteskött är alltjämt den värsta boven, medan fläskfile ligger på 1,9 kg co2/70 gr protein. Quorn ligger på 8,8 kg co2 för kaloribehovet och 2,0 kg co2 på proteinbehovet (kycklingbröst 0,8 kg co2!). Potatis och fullkornsbröd (icke konstgödseldriven spannmål är bättre!) är alltjämt bland de bästa och klimatsmartaste födoämnena vi har (mer siffror från Gunnar Rundgrens blogg Trädgården Jorden). M.a.o Potatis och get/höstlamm/fläsk/kyckling/vilt parat med rotfrukter och kornbröd på vintern, massvis med inhemska frilandsgrönsaker under sommarmånaderna. Flexitariansk diet anpassad efter säsong!
Därför är det intressantaste med reportaget det som Vilma Sandström utelämnar, nämligen skillnaden på kött och kött. Det är stora, till och med mycket stora, skillnader i klimatbelastning mellan inhemskt naturbeteskött och importerat nötkött från t.ex. Sydamerika framförallt då gm. konstgödselframställningens klimatbelastning för att odla kraftfoder, framförallt soja. MEN samma klimatbelastning måste vi också räkna in som klimatkostnad i produktionen av vegetabilier till mänskoföda! Svepande formuleringar nyttar inte debatten ett dugg, det är alltför viktigt att minska koldioxidutsläppen för att ha en debatt på fel premisser!
Citerar Gunnar Rundgren:
"Genom användning av syntetisk kvävegödsel kan man öka skördarna per ytenhet betydligt. FN:s klimatpanel konstaterar i sin rapport från 2013 att kväve från konstgödsel utgör den största källan till ökningen av lustgas i atmosfären och enligt expertrapporten om kväve, European Nitrogen Assessment, från 2011 orsakar kvävegödslingen inom EU miljökostnader på mellan 20 och 150 miljarder euro. Enfrågeperspektivet fortsätter ofta hela vägen in till tallriken där det skall räknas kronor, kalorier, GI, proteiner, växthusgasutsläpp eller något annat. Men precis som i jordbruket hamnar man helt fel om man låter någon av dessa parametrar bestämma lunchen."
Det finns stora ekosystemtjänster att hämta genom ett ansvarsfullt bruk och uppfödning av djur för köttkonsumtion i vårt land. Dessa ekosystemtjänster måste räknas in till det inhemska naturbetesköttets fördel! Finland hör till de länder i Europa som använder minst konstgödselodlat foder till köttproduktionen. Man kan inte rakt av dra allt kött över samma kam! Låt oss lyfta en annan katt bordet! (Inte för att äta den, dock!) I Sverige importerar man 110 000 ton hund och kattmat av hög proteinkvalitet varje år, jag är ganska övertygad om att liknande förhållanden råder i Finland. Hur stor är den koldioxidbelastningen? Se där ett nytt enfrågeperspektiv att grotta ner sig i! (och därmed naturligtvis trampa alla katt- och hundägare på tårna!) Eller varför inte tydligare ta fram bil- och flygtrafiken eller kolkraftverken som den stora boven?
