Nytt blogginlägg

Skribent Matregion Nyland den 14 november 2018 | Kommentarer

Matens pris - eller there is no such thing as a cheap lunch

Nyss hemkommen från en studieresa till Lombardiet gör man osökt jämförelser. Det sista besöket under resan var hos en grönsaksodlare som berättade att januari var den enda månad han inte skördade under! Inte så mycket i december heller, men ändå. Naturligtvis växer sallad och grönsaker fort här hos oss sommartid, helt klart värt allt! Men man kan med fog ifrågasätta den, mer eller mindre, året runt odling av tomater eller andra grödor i uppvärmda växthus vi bedriver här. Vår livskvalitet på 60-70 talet var inget vi ifrågasatte för att vi inte hade dignande diskar med sommargrönsaker i januari-februari. Genast de inhemska sommargrönsakerna tar slut äter jag nåt annat inhemskt som kål, morot, andra rotsaker, svamp. Det är ju verkligen inte så att vi lider brist på näringsriktiga grönsaker bara för att vi inte har sallad, tomat och gurka på bordet! Men kunden måste få det kunden vill ha! Färska jordgubbar i februari, Why not! Jag skulle gärna se att vi alltmer börjar fråga oss Why? Nånstans tar det en ända med förskräckelse om kenyanerna ska använda en massa vatten, jord och gödning för att vi ska ha färska sommarbär i februari, eller Fairtraderosor för den delen! Kanske den inte tar för oss i första taget (alltså den förskräckelsetagande ändan!), men för kenyanerna... Jag har t.ex. inget emot att vi upptäcker traditionella grödor från Tjottaheiti och lagar mat på det, fantastiskt roligt med couscous och bulgur, citrongräs och galangal, men ibland kommer det med ett pris för nån. För 10-12 år sen när vi upptäckte quinoa blev det ju ”the new black”, trevlig textur, bra näring, mycket antioxidanter eller nåt annat hälsosamt, kommer inte ihåg. Efter ett tag kunde åtgången inte svara mot efterfrågan. Importbolagen slogs om det lilla fröet från Peru och andra Latinamerikanska länder, följden blev svält och undernäring bland de fattigbönder som odlade quinoan!
Whaat? Jo innan exporten boomade var quinoa det billigaste du kunde köpa för att mätta en knorrande mage, fattigmansmaten. Nu hade priserna också i Peru gått genom taket och inga bönder hade längre råd att köpa det för eget bruk. Då frågar vän av marknaden, varför bildade inte bonden då ett eget bolag och sålde quinoan själv och deltog i guldtäljandet? Nå, därför att bonden inte äger nån mark för den blev oturligt nog uppköpt för länge sen av de multinationella bolagen som därför kan hålla sig med enormt billiga daglönare. ”När det regnar välling har den fattige ingen sked!” Maten har alltid ett pris, men det är inte alltid du och jag som betalar det!
För 30 år sedan betalade vi genomsnitt 30% av vår lön för vårt dagliga bröd, alltså maten. Idag betalar vi under 15%. Efter en sommar som denna med torrväder och varmt som aldrig förr är bönderna i kris. Dåliga skördar, mellan 30-70% sämre beroende på grödor och ort, har tvingat många bönder att sälja bort djur eller minska ner arealer och ta halvtidsjobb för att själva få mat på bordet. Föreslog då en av de två stora inom dagligvaruhandeln, i allmän omsorg om böndernas väl och ve, att betala mer för grödorna? I normal ekonomisk teori funkar det så att när det är brist på en vara stiger priset (quinoaexemplet), när det är överutbud sjunker priset. Fair and square! Nej, icke så i höst! Nu ropar istället den stora grossisten/dagligvaruhandeln på skattmasen! Nu ska skatten sänkas för bönderna! Inte så att vi konsumenter ska betala vad det kostar och grossisterna kanske tvingas sänka vinstmarginalerna en liten aning. Nej, staten ska gå in med skatteverktyget och rädda vinsterna för grossisterna!! Det trodde jag bara bankerna hade mage att begära när de med jämna mellanrum spelat bort våra pengar på kasino! Finska staten ökar redan sitt stöd till drabbade bönder med x antal miljoner, staten försöker dessutom snabba på utbetalningen av vissa EU lantbruksstöd som i vissa fall redan är försenade med tre år!
Följden av att vi betalar allt mindre av vår lön för maten har blivit att staten i princip subventionerat all annan konsumtion istället. Billigare flygresor, mer pengar i fickan för en till bil, motorcykel är ju trevligt att ha förutom villan och båten förstås! Den konsumtion jag nyss nämnde är medvetet sån som belastar klimatkontot för oss på det individuella planet. Men det är inte bara på det individuella planet som statsmakten, matvarujättar och intresseorganisationerna går i fel riktning. Att inte aktivt stöda omställningen till hållbart lantbruk där klimatbalansen hålls neutral är att skjuta sig själv i foten och göra lantbruket och framtiden en björntjänst! Om det är så att det konventionella lantbruket, vilket jag inte har några skäl att betvivla, förbrukar sju enheter energi (90% fossil) för att få en enhet energi på tallriken, då är vi på väg åt helt fel håll, alldeles säkert!
Maten har alltid ett pris, men det är inte alltid du och jag som betalar det!
Det finns inga billiga luncher!