Stadens Jakobstads hälsning vid inskriptionen

Bäste rektor

Bästa inbjudna gäster

Mina damer och herrar

Och sist, men inte minst, dagens huvudgäster: bästa studerande och personal

Välkomna till Campus Allegro i Jakobstad. Detta är ett historiskt tillfälle. Ni bevittnar den första inskriptionen för YH Novia som sker i Campus Allegro. Allegro är en kittel som fullkomligen kokar av aktivitet och kreativitet. Flera olika utbildningsinstitutioner verkar, och samverkar, i detta komplex och korspollinerar varandra med idéer. Man blir alltid inspirerad när man rör sig i denna unika miljö.

Särskilt välkomna skall årets nya studerande vara. Det är en alldeles speciell känsla att börja på en ny studiebana. Det känns säkert lite pirrigt i början med alla nya intryck som väller över er.

Ni har att se fram emot några av de bästa åren i ert liv. Ni får förutom nya kunskaper och färdigheter också band för livet och många av er kommer också att hitta er blivande livspartner under studietiden. Jag är själv ett levande exempel på detta.

Ni inleder er studiebana i en tid som är väldigt svår för Finland. Det ekonomiska läget är prekärt. Ett exempel på detta är att de offentliga utgifternas andel av BNP har ökat från ca 47 % år 2007 till ca 57 % år 2013. Jag vill att ni stannar upp en stund för att begrunda dessa siffror. Detta är ett synnerligen allvarligt läge. Finansministeriet hade år 2008 prognostiserat att vi skulle befinna oss i detta läge år 2030 när försörjningsbalansen är som mest ogynnsam. Denna situation kom redan år 2013 nästan 20 år i förtid så nu är buffertarna uppätna redan i början av de stora demografiska förändringarna.

Att tro att inget behöver göras i detta läge är kvalificerat självbedrägeri. Det vanskliga är att det gäller att bromsa och gasa på samma gång. Samtidigt som strukturerna ses över måste vi också se till att vi tryggar morgondagens tillväxt. När det gäller att skapa förutsättningar för framtida tillväxt står utbildningssatsningar i en kategori för sig själv. Finland sedan andra världskriget är en ekonomisk framgångssaga som bara överträffas av Sydkorea. Få minns att Finland var en av de första mottagarstaterna av hjälp från FN:s nygrundade barnfond UNICEF i slutet av 40-talet. Idag är vi ett av världens rikaste länder, långt tack vare våra utbildningssatsningar.

Mot bakgrund av detta är det paradoxalt att landets utbildningssektor idag skärs ner. Antalet nybörjarplatser inom yrkeshögskolesektorn skärs ner med i medeltal 8 %. Variationerna är dock stora. Från i stort sett ingenting till knappa 40 %. På finlandssvenskt håll är den genomsnittliga nedskärningen knappa 14 %.

Statsmakten drivs idag av tanken att stort är vackert. Man håller på att koncentrera den statliga förvaltningen till några få tillväxtcentra. Utbildningssektorn utgör inget undantag från denna regel. Överlag har nedskärningar av antalet nybörjarplatser behandlat storstadsområdena med silkesvantar medan små och mellanstora orter har fått ta stöten. Detta baserar sig på ett tankesätt att de större stadsregionerna utgör motorer för den ekonomiska tillväxten.

De senaste årens utveckling ställer dock det tänkesättet på skam. De stora stadsregionerna (med undantag av Vasa) sackar betydligt i fråga om tillväxt medan vissa mindre och mellanstora stadsregioner har haft en betydligt bättre utveckling.

Jakobstadsregionen är ett exempel på detta. Politices doktor Timo Aro har analyserat de 25 största stadsregionernas konkurrenskraft mellan 1995 och 2012. Han granskar regionerna med 10 olika indikatorer. Anmärkningsvärt är att Jakobstadsregionen sedan 2008 haft landets överlägset största tillväxt i BNP per capita. Samtidigt har Jakobstadsregionen också den bästa sysselsättningsgraden och den lägsta arbetslösheten av de 25 undersökta regionerna. Regioner som Jakobstad vill också i framtiden baka till den gemensamma välfärdskakan. Men det innebär att vi måste ha verktyg för tillväxt. Det viktigaste verktyget är utbildningsinstitutioner. Utan verktyg för utveckling blir vi på sikt mottagare av inkomsttransfereringar och alla är förlorare.

Jakobstadsregionen utgör också i ett annat hänseende ett positivt föredöme för Finland. Vi har en mångsidig näringsstruktur och är inte beroende av en enda bransch. Vi har med alla ord inte alla ägg i en korg. Den senaste tidens händelser kring Nokia visar tydligt riskerna med en ensidig näringsstruktur. Vi måste bygga upp en mångsidig näringsstruktur där små- och medelstora företag utgör grunden i pyramiden. Endast på detta sätt kan Finland på ett hållbart sätt ta sig ur krisen. I detta arbete har yrkeshögskolorna en central roll.

Yrkeshögskolan Novia har insett sitt ansvar som utbildare och kulturbärare för den finlandssvenska minoriteten. Ingen del av Svenskfinland kan vara ett utbildningsmässigt vakuum. Detta har Åbo Akademi och Novia insett mycket tydligt. Campus Allegro är en manifestation av detta tänkesätt. Samtidigt som Åbo Akademi tagit detta allfinlandssvenska ansvar har man också tagit en tydlig ledarroll i den Finlandssvenska utbildningspolitikens omdaning.

När man hör på den utbildningspolitiska debatten i Svenskfinland kan man ibland tro att vi är tre miljoner invånare i stället för trehundratusen. När Novia bildades var det en process som inte var utan sina smärtpunkter men ifråga om slutresultatet, den nuvarande YH Novia, finns det få som är missnöjda med. Slutresultatet blev gott.

Det brukar sägas att det är bättre att förekomma än att förekommas. Detta har alltid varit fallit men påståendet är särskilt relevant idag. Nu borde alla parter i Svenskfinland fördomsfritt slå sig ner och fundera på vilket sätt vi kan ha en högre utbildning på svenska i Finland också på sikt. Samt på vilket sätt växelverkan med det omgivande samhället är så fruktbart som möjligt. För alla parter.

Studerande. Ni har ett spännande, arbetsdrygt och minnesrikt läsår framför er.

Också alla vi andra har ett spännande år framför oss.

Jag önskar er lycka och välgång inför det kommande läsåret.

Tack.