Isak Järnmark, Scenkonstpedagog (YH)

Mitt namn är Isak Järnmark och är 33 år. Jag är född och uppvuxen i Sverige, är gift och har två barn. Jag tog examen från scenkonstlinjen på Novia i Jakobstad 2021 och detta är min väg.

Jag är en kreativ person som älskar att berätta historier, något som jag upptäckte redan som pojke. Som barn var jag alltid väldigt reserverad, jag höll mig i bakgrunden och ville inte stå inför en folksamling. Jag var livrädd varje gång jag behövde stå inför klassen och ge en redovisning. Jag kände mig alltid utsatt och darrade på rösten när jag skulle prata. Men när jag däremot gick upp för att spela en teaterpjäs eller en sketch, då var det som om något växte inom mig. Rädslan försvann, rösten var stadig och jag älskade varje minut jag stod inför publik. Det jag älskade mest var främst att få publiken att skratta. Vilken underbar känsla det var och fortfarande är. Min dröm var klar och enkel, jag ville bli skådespelare.

Så efter att jag gick ut nian 2004 hoppade jag in på estetlinje på gymnasiet med inriktning teater. Så under de följande tre åren studerade jag skådespelarkonst. Efter att jag tog examen flyttade jag från min hemstad Örebro till Uppsala dit mina föräldrar hade flyttat ett år innan jag slutade gymnasiet och började på Livets Ord bibelskola. Jag gick där två år.

Vi flyttade till Helsingfors, min fru studerade och jag försökte hitta arbete. Det var inte lätt att hitta arbete och som skådepelare, jag fick något reklamjobb, kortfilm och var med i en amatörteater, men det var väldigt få arbeten inom branschen som skådepelare och de var väldigt långt ifrån varandra.
Jag fick ett jobb som projektledare för ett nytt projekt i Finland, där det gick ut på att skapa broar mellan yngre och äldre generationen genom konst. Och det var här som jag för första gången fick använda min teaterkunskap som läromedel och göra något annorlunda än att bara stå och spela teater. Men sen var det inte mer. Vi fick en son 2013 och jag började fundera vad annat jag kunde göra för att försörja familjen. Under dessa år började jag känna en mer och mer sorg inom mig, jag förstod inte vad det berodde på tills det blev klart att jag saknade att använda min kreativa sida som nu låg helt på is. När jag, min fru och vår son besökte några vänner frågade de mig vad jag ville jobba med, vad hade jag för planer. Jag visste inte längre. Men den frågan fick mig att verkligen tänka till vad vill jag göra? Jag älskar skådespel och jag har testat på läraryrket vilket jag gillar, vi slår ihop det, teaterlärare.

Då var det som en brand inom mig, det måste finnas någon utbildning i Finland inom den branschen. Jag googlade på datorn och sagt det fanns en utbildning i Jakobstad. Jag pratade med min fru som sa att jag borde söka, vilket jag gjorde och nu idag sitter jag här och skriver om ett av det allra bästa beslut som jag fattat. Jag började studierna 2017 och tog examen 2021.

Efter examen har jag jobbat som projektansvarig att skriva, bygga upp och spela i en ny interaktiv, vandrade teater för Oravais Historiska Förening. Vilket jag ska göra i år igen.
Jag arbetar som teaterlärare hos Wava-institutet. Jag jobbar även som freelancer som skådespelare och teaterlärare.

Vad är det bästa med ditt yrke?

Det bästa med mitt yrke är att det är mångsidigt. Jag tycker om att ha variation i mitt arbete, jag kan jobba som teaterlärare, skådespelare, manusförfattare och mycket annat. Att träffa nya människor och att ingen dag är den andra lik. Det är ett äventyr och jag skulle inte byta ut det mot något annat.

Hur har dina studier påverkat ditt val av yrke och vägen ditt?

Det har påverkat mig på allt sätt. Jag tycker jag har fått ett mycket mer djup inom den branschen jag alltid älskat. Varje projekt som jag får eller antar mig går jag ner på djupet: vad vill jag berätta? Hur når jag ditt? Hur kan jag hjälpa att påverka både den yngre och äldre generationen? Scenkonstlinjen på Novia har gett mig massor med nycklar och hjälpmedel för att nå de mål som jag vill nå.

Vad saknar du mest från studietiden?

Det jag saknar mest är mina studiekamrater. Man blir väldigt tajt som grupp efter fyra års studier och det är något jag saknar. Förutom det försöker jag alltid se framåt och inte bakåt. De fyra åren var fantastiska och det har lett mig till vart jag är nu och den resan fortsätter och jag är oerhört nyfiken på vart den tar mig.

Hur ser dina framtidsplaner ut just nu?

Som jag skrev tidigare så har jag just nu lärarjobb hos Wava plus att jag har en del projektjobb som väntar. Förutom det har jag många projekt som jag drömmer om att få i gång. Jag ser med förväntan på framtiden och tar varje dag som ett nytt äventyr.