Om Projektet
Det österbottniska jordbrukslandskapet domineras speciellt i ådalarna av sura sulfatjordar. Dräneringsvattnet är surt och metallrikt, till skada för vattendragen och vattenlevande organismer. Den bakomliggande orsaken är landhöjningen som lyft upp sulfidrika havsbottensediment som sedan dränerats för jordbruk och infrastruktur. När ett finkornigt bottensediment torrläggs uppstår stora sprickor i materialet. Sprickor gör det lätt för syre att ta sig djupt ner i det torrlagda materialet och reagera med sulfiderna. Det bildas svavelsyra och det låga pH-värdet bidrar till att laka metaller ur mineraler. En sur sulfatjord har bildats. Under perioder med regn eller snösmältning sköljs det sura markvattnet och lakade metaller ut i mottagande vattendrag.Dräneringsvattnet från en sur sulfatjord är mycket stabilt med avseende på både pH och redoxpotential. Det är troligen sprickytorna och specifikt de substanser som belägger dessa som ger buffertkapaciteten eller dessa jordars förmåga att stabilisera förhållanden i dräneringsvattnet från det försurade markskiktet.
Målsättning
Kvantitativ information om buffertkapaciteten är nödvändig när kalkning av det försurade markskiktet planeras och dimensioneras. Detta gäller t.ex. jordbruksmark där det försurade markskiktet under plogskiktet behöver kalkas med en kalkstenssuspension via dräneringen, men är också av vikt när en schaktad sur sulfatjord skall deponeras och där jorden kan blandas med krossad/mald kalksten maskinellt.Sten Engblom
Forskningsledare