Eva-Maria Strömsholm, Sjukskötare (YH)

eva maria stromsholmBerätta kort om ditt yrke, vägen dit och vad som påverkat ditt yrkesval

Jag skulle egentligen inte bli sjukskötare, jag skulle inte heller jobba inom vården. När jag gick i lågstadiet visste jag att det var klasslärare mitt drömyrke. När jag blev student påbörjade jag direkt studier till klasslärare. Samtidigt valde jag utvecklingspsykologi som biämne och i något skede märkte jag att psykologi också är väldigt intressant. Jag blev klar klasslärare 2008 och fortsatte studera utvecklingspsykologi och blev klar politices magister med utvecklingspsykologi som huvudämne 2011. Jag jobbade en tid som klasslärare och trivdes med yrket.

När jag plötsligt fick en cancerdiagnos och blev patient förändrades allting. Jag var en aktiv patient och tog reda på mycket om min sjukdom. Vid något skede sa min väninna till mig "varför blir du inte sjukskötare när du har så bra koll på allting". Jag skrattade bort den kommentaren. Men efter en tid började jag fundera på detta och för skojs skull sökte in till Novia i Vasa sjukskötare. När jag fick kallelsen till inträdesprovet hade jag nästan glömt bort att jag sökt in. Jag funderade en stund, ska jag gå på inträdesprovet eller inte, men valde att ändå gå och se vad det handlar om. Det gick igen flera veckor och jag tänkte inte alls på studier i det skedet när brevet på posten kom och jag öppnade det. Jag hade kommit in till sjukskötarutbildningen. Nu började jag fundera, vad har jag lagt mig in i, vill jag verkligen detta. Jag lät sommaren gå och på hösten valde jag att påbörja studierna för att se hur det känns och om det är någonting för mig. Jag hade inte berättat om mina studier till någon, inte till familjen och inte till mina vänner. När jag hade studerat ett halvt år kom jag fram till att detta nog är väldigt intressant och den kunskap jag har från att ha varit patient hjälper mig mycket i studierna. Jag valde att fortsätta mina studier och jag ångrar det inte. Eftersom jag hade två andra yrken i bakfickan och kunskap så kunde jag också få till godo en del kurser och göra en del kurser snabbare än andra. Det hjälpte också min motivation. Jag blev klar snabbare än min årskurs och det kändes som en seger att igen ha ett bra yrke.

Nästan all min praktik gjorde jag i Karleby. På det sättet fick jag bra inblick i hur systemet på centralsjukhuset fungerade och jag började snabbt känna mig hemma. En praktikperiod gjorde jag på ett annat ställe för att se hur saker fungerar utanför sjukhusets dörrar. Min sista praktik gjorde jag på neurologiska avdelningen och fick direkt hoppa in där som vikarie. Jag jobbade på neurologiska avdelningen och stroke-enheten flera år och nu har jag i ett par år jobbat på neurologiska polikliniken.

Vad är det bästa med ditt yrke

Det är mycket som är bra med yrket och speciellt tacksam är jag över de två andra yrken jag har. Jag har nytta av alla tre yrken, pedagogik, psykologi och vård. Man behöver både psykologi och pedagogik i vården och i kontakten med patienterna och anhöriga. Jag trivs med att få prata med patienterna om förebyggande av hälsa och hur man själv kan påverka sin hälsa. Som sjukskötare har jag väldigt många valmöjligheter, jag kan välja om jag vill jobba på en avdelning eller en poliklinik, vill jag jobba skifte eller bara dagsarbete, vill jag jobba inom hemvården, åldringsvården, psykiatrin eller akutvården osv. Det är nästan bara att välja och vraka bland alternativ. Det gäller att hitta sitt eget område som man är intresserad av.

Hur har dina studier på påverkat dig i ditt val av yrke och vägen dit? / Känner du att du har haft nytta av din utbildning i ditt yrkesliv?

Jag har absolut haft nytta av utbildningen när jag väl började arbeta som sjukskötare. Allt det man lär sig när man studerar kan man ta fram på sin praktik och lära sig det praktiskt. Det bästa med praktiken är att då har man chans att få testa saker och lära sig. Man måste bara våga. Men jag lade snabbt märke till när jag började jobba som sjukskötare att jag är inte alls klar, jag kan inte allting och jag lär mig hela tiden. Det är egentligen när man väl börjar jobba som man lär sig det man läst om när man studerade.

Vad saknar du mest från studietiden?

Jag var en väldigt flitig studerande och jobbade samtidigt som klasslärare så jag hade inte så mycket tid med annat än jobb och studier. Det bästa med studietiden var nog kanske gruppgemenskapen man fick i gruppen och kunde fråga varandra om hjälp och samarbetet fungerade. Dessutom var lärarna duktiga och man kunde lätt fråga dem om hjälp vid behov. Men det allra bästa var nog övningstillfällen där vi verkligen fick öva på hur det är att göra någonting, sätta kanyl och kateter, bädda sängar, ta blodtryck osv. Allt det där vi som studerande själv fick göra det som hör till verkligheten inom vården var det bästa. Det var så vi lärde oss.

Vilka är dina framtidsplaner? Hur ser din framtid ut?

Efter sjukskötararbete i några år valde jag att gå en ettårig fortbildning inom cancervård på 30 studiepoäng. Efter min egen cancersjukdom kändes det som ett bra tillfälle att fördjupa mina kunskaper inom cancervård. Jag tror det är viktigt att alla inom vården har en inriktning där de fördjupar sin kunskap inom något område. I framtiden vet jag faktiskt inte vad jag kommer att göra, just nu känns det bra att jobba på neurologiska polikliniken men jag tror att jag i framtiden kommer att jobba med något som har med vård, pedagogik och psykologi att göra. Vad det är vet jag ännu inte, kanske mitt drömjobb kommer i något skede.