4.9.2015

Inskriptionstal, Rektor Örjan Andersson

IMG 2379

IMG 2379Det är utmanande tider för högskolorna. Förra regeringen minskade finansieringen till yrkeshögskolesektorn med en femtedel. Den nya regeringen fortsätter nedskärningarna och nu drabbas hela utbildningssektorn. Det är naturligtvis ytterst oroande. Vi har länge kunnat vara stolta över utbildningen i vårt land och för de flesta är god utbildning viktig och ett värde i sig. Det handlar inte bara om konkurrenskraft, utan också om identitet.

Var kommer Finland att vara om ett antal år om vi slutar investera i kunskap? Enligt tullens statistik har andelen högteknologi av den totala exporten redan sjunkit markant det senaste decenniet, från som mest ca 20 % ner till under 7 % år 2013. Vi ligger klart under de länder som vi brukar jämföra oss med. Det är en klen tröst att också andra västeuropeiska länder uppvisar en liknande trend, om än inte så kraftig. Utvecklingen kan förklaras av den allt hårdare konkurrensen från Asien. Vi ligger långt från de stora marknaderna, i praktiken är Finland en ö och det mesta av det vi säljer till utlandet ska skeppas från våra hamnar, vilket redan i starten försätter oss i ett underläge. Vår hemmamarknad är liten och vi är helt beroende av en stark export. Vad ska vi konkurrera med om inte med kunskap?

Det är självklart att i ett inskriptionstal ta upp det nya regeringsprogrammet. Mot bakgrund av det ekonomiska läge som landet befinner sig i och den offentliga debatten, var det ingen större överraskning att regeringens sparpaket också skulle drabba undervisningssektorn och högskolorna. Ändå hade vi hoppats på ett bättre utfall för yrkeshögskolorna som redan under den gångna perioden drabbats hårt av beslut om både minskning av nybörjarplatser och en allmän nedskärning. De nya nedskärningarna är tunga, men som motvikt finns också många intressanta saker i programmet, framför allt satsningarna på de så kallade spetsprojekten.

Det är naturligtvis en svår balansgång som regeringen ska gå. Det är klart att det måste skäras i statens utgifter. Samtidigt måste man komma ihåg att det bara är genom större ekonomisk aktivitet, högre sysselsättning, global konkurrenskraft och exportintäkter som vi kan upprätthålla vår välfärd.

Låt mig citera en övergripande målsättning i regeringsprogrammet: ”Vi måste frigöra människornas egna resurser till att skapa kreativitet, företagande och välfärd. Finland måste bli ett samhälle som präglas av kunnande, företagande, jämlikhet och omsorg”.

Jag håller med. Det skorrar bara lite illa mot bakgrund av nedskärningarna inom högskolorna där det ju finns en enorm potential att frigöra resurser till att skapa just kreativitet, företagande och välfärd.

Regeringsprogrammet lyfter starkt fram företagandet, innovationer och kommersialisering av forskningen. Det här passar oss bra. I vår forskningsuppgift betonar vi den tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet. Vi ska bidra till utveckling av näringslivet och till företagens konkurrenskraft. Vi ska också vara med och utveckla samhällsservicen, vården och det sociala området. Inom Novia har vi också goda möjligheter till sektoröverskridande verksamhet, exempelvis att kombinera kultur och entreprenörskap.

När det gäller att frigöra resurser för kreativitet, företagande och välfärd så tänker jag dels på våra kunniga lärare och forsknings- och utvecklingspersonal, dels på våra studerande. Vid Novia inleder över 1000 studerande sina studier dessa dagar. Det är fler än någonsin. Bland våra studerande hittar vi inte bara potentialen för det nyskapande som efterlyses, vi hittar också ungdomlig entusiasm och en annorlunda erfarenhet än den som vi lite äldre har. Våra ungdomar har varit barn i en annan värld än lärargenerationen.

Närmare en femtedel av våra nya studerande inleder flerformsstudier, det som tidigare kallades för vuxenstudier. Den här gruppen består långt av personer som redan befinner sig i arbetslivet och vid sidan av arbetet vill avlägga antingen en yrkeshögskoleexamen eller en högre yrkeshögskoleexamen. Dessa studerande hämtar till sin studiegrupp erfarenhet, nätverk och kunnande som bidrar till en dynamik där man också lär av och med varandra. Också här finns en enorm potential till kreativitet som omsätts i förnyelse, kompetensutveckling och stärkt konkurrenskraft på många arbetsplatser i våra regioner. I synnerhet våra utbildningar ledande till högre yrkeshögskoleexamen stöder detta, då en betydande del av studierna handlar om utvecklingsarbete på den egna arbetsplatsen.

Ibland hänvisas lite lättsamt till vår nation som Oy Suomi Finland Ab. I och med det nya regeringsprogrammet verkar metaforen förverkligas, åtminstone tar Sipiläs regering ett steg i den riktningen. Regeringsprogrammet skär ner över hela linjen och satsar i stället på fem större spetsprojekthelheter. Utan att ta ställning till om detta är bra eller inte, så känns det i varje fall som en ansats till strategi, man vill använda pengar för att styra landet och utvecklingen i den riktning som man förväntar sig att kommer att skapa den tillväxt som landet behöver.

Utbildningssektorn och högskolorna drabbas hårt av de allmänna nedskärningarna, men verkar ha möjligheter att delvis kompensera detta genom att bli delaktiga i spetsprojekten. Kanske är det så att dessa projekt är viktiga inte bara för att de kommer att stöda utvecklingen inom vissa områden, utan också för att signalera framtidstro.

För högskolorna är naturligtvis den 300 miljoner stora satsningen på kunnande och utbildning intressant. Bland annat ska digitalisering och starka kunskapskluster främjas. För Novia är kanske ändå den 300 miljoner stora satsningen på bioekonomi den mest konkreta. Här finns direkt koppling till Novias utbildning inom skogsbruk och lantbruk i Raseborg samt Novias och Åbo Akademis gemensamma forsknings- och utvecklingsinstitut Aronia. Det finns också stark koppling till forsknings- och utvecklingsverksamheten inom hållbar energiteknik i Vasa, där vi sedan mer än ett decennium samarbetat med Umeå gällande skogsbiomassa och där vi samarbetar med Åbo Akademi kring diplomingenjörsutbildningen i energiteknik. Även trähusbyggandet nämns vilket är intressant med tanke på vår betydande utbildningsvolym inom byggnadsteknik.

Så visst finns det ljusglimtar. Min förhoppning är att dessa satsningar inte ska slarvas bort i en växande statlig byråkrati, något som vi dock föga kan påverka. Det som vi däremot kan göra är att se till att vara aktiva i våra nätverk med näringslivet, andra högskolor och med kommunerna i våra regioner.

Jag nämnde i inledningen att exporten av högteknologiska produkter har minskat markant. Vi måste hitta nya kunskapsintensiva produkter som kan säljas på en internationell marknad. Tack vare Pisaframgångarna har Finland ett starkt varumärke när det gäller utbildning, något som vi kunde dra större nytta av. Högskolorna gör trevande försök att komma igång med utbildningsexport. Genom att konkurrera och sälja utbildning globalt, till kunder som själva betalar för utbildningen, utmanas vi på ett helt annat sätt än när vi ger gratis utbildning på en starkt reglerad hemmamarknad. Internationellt mäts vi på basen av pris och kvalitet, medan det på hemmamarknad i stort sett saknas koppling till kvaliteten. I stället köper staten utbildning av högskolorna till ett allt lägre pris.

Den förra regeringen kom inte till skott när det gäller terminsavgifter för studerande som kommer från länder utanför EU/EES-området. Sipiläs regering verkar nu ta tag i saken. Det är inte en dag för tidigt. Studerandekårerna vid både yrkeshögskolor och universitet har motsatt sig denna utveckling eftersom den kan vara första steget till slopande av den avgiftsfria utbildningen överlag. Oron är förståelig, men se det i stället som ett sätt för högskolorna att bli ännu bättre, inte ifråga om kvantitet, utan i fråga om kvalitet. Finska staten köper kvantitet. Är det som vi vill att ska styra utvecklingen?

Novia har i mindre omfattning bedrivit utbildningsexport redan länge. Ett nytt steg togs 2013 genom delägarskap i ett filippinskt bolag som säljer fortbildning till de stora globala rederierna. Satsningen har gett värdefull erfarenhet och har också varit en ekonomisk framgång. I år togs ett nytt steg i och med inledande av examensgivande utbildning. Köpare av utbildningen är rederierna, varför terminsavgifter inte uppbärs av studerande. Att kunna uppbära terminsavgifter för denna utbildning som sker långt utanför Finlands gränser skulle vara ett naturligt nästa steg. Därför välkomnar vi regeringens intentioner beträffande terminsavgifter.

När det gäller regeringens målsättningar beträffande främjande av företagande har vi inom Novia mycket på gång. Vår företagsklinik i Vasa har varit igång med konkret verksamhet redan i 20 års tid. I Åbo integrerats företagande i undervisningen genom projektifierat lärande i en andelslagsmodell. I Jakobstad utvecklas som bäst ett koncept kallat Allegro Ink där affärsutvecklare, entreprenörer, kreatörer, lärare och studerande möts, diskuterar och utvecklar. I Raseborg är vi i startgroparna för något som går under namnet Startup Factory, ett koncept och utrymme för främjande av företagsamhet bland våra studerande. Inom vår utåtriktade verksamhet, FoU och fortbildning, samverkar vi med näringslivet för att genom samarbete stärka konkurrenskraften i regionerna.

Tillbaka till regeringsprogrammet där det också sägs att finansieringsmodellen för högskolorna ska utvecklas så att snabba studier och god sysselsättning främjas. Sedan en tid pågår arbete med att utveckla yrkeshögskolornas finansieringsmodell så att en förbättrad modell kan tas i bruk 2017. Att arbetet med förnyandet redan pågår trots att modellen togs i bruk så sent som ifjol är bra och visar på en insikt inom undervisningsministeriet att nuvarande modell har brister. En fara är ändå att den största bristen i modellen inte kommer att åtgärdas, nämligen betoningen av kvantitet framom kvalitet och verklig effektivitet. Det gäller att producera så mycket som möjligt med allt knappare resurser. Jag har svårt att se att detta skulle vara i de studerandes, arbetslivets eller nationens intresse. Samtidigt ska sägas att finansieringsmodellen också har haft goda effekter och försnabbat studieprocesserna, men det hade man också åstadkommit genom att mäta effektivitet framom kvantitet. Det hade framför allt ha varit mera rättvist. Jag hoppas att dessa aspekter kommer att beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet.

I takt med att resurserna blir allt knappare och behovet av fördomsfri utveckling blir allt tydligare, så ökar också behovet av samarbete mellan högskolorna. Samarbete uppstår när bägge parter har något att vinna och när nyttan blir större än kostnaden. Med Åbo Akademi har vi redan etablerat många olika samarbetsformer och vi kommer under detta läsår att fortsätta arbeta med en målsättning att ytterligare utvidga samarbetet. Också i regeringsprogrammet lyfter man fram behovet av samarbete och nämner bland annat stödtjänster, bibliotek och språkutbildning.

Under rådande omständigheter är det naturligt att mycket av våra tankar kretsar kring ekonomin. Vår finansieringsmodell förutsätter kvantitet, men vi ska ändå komma håg att Novias viktigaste uppgift är att ge bra professionsinriktad utbildning, med gott rykte på arbetsmarknaden. Det här innebär ständig utveckling av undervisningen, forsknings- och utvecklingsverksamheten och dess stödfunktioner. Det här innebär också ett gott samarbete med våra studerande.

Med dessa ord önskar jag studerande och personal ett riktigt gott och framgångsrikt läsår.

Gå till "Pressmeddelanden"