28.3.2015

Nytt i kolumnserien "Idag" -Nödvändigt att åldras?

Publicerad i Västra Nyland 25.3.2015

Satu Ramula är forskare i ekologi vid Forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia 

 

Nödvändigt att åldras?

Det går väl inte att undvika att bli äldre men hur är det med fysiologiskt åldrande, är det också lika nödvändigt? Här vid Aronia-institutet har jag funderat just på den frågan flera gånger under de senaste månaderna eftersom att bli äldre och det fysiologiska åldrandet är rent biologiskt två olika saker. Att bli äldre betyder bara ökande ålder med tiden utan större konsekvenser för individen, medan det fysiologiska åldrandet definieras som en försämrad livskraft hos en individ. Inom evolutionsbiologin räknas en minskad förökningsförmåga och en ökad dödlighetsrisk med tilltagande ålder som tecken på det fysiologiska åldrandet.

Enligt definitionerna betyder det att alla levande organismer i världen blir äldre med tiden och att de flesta också åldras fysiologiskt, inklusive människan. Det fysiologiska åldrandet gäller dock inte alla! En del av de fleråriga örtväxterna verkar inte åldras även om växtindivider kan vara flera hundra år gamla. Tvärtom, reproduktionen hos dem kan till och med öka med tiden. Vänta lite, hur är det möjligt att vissa örtväxter inte åldras fysiologiskt?

Växterna skiljer sig från de flesta organismer på så sätt att växtceller håller sig länge ospecialiserade och kan därför ersätta skadade eller döda växtdelar på olika ställen oavsett av individens riktiga ålder. Hos växtarter som reproducerar sig klonalt kan enstaka växtdelar eller cellvävnader ersättas med nya utan att individer i sig nödvändigtvis åldras fysiologiskt.

En del örtväxter kan gömma sig under markytan med hjälp av jordstammar i ett slags viloläge. Viloläget är typiskt hos orkidéer såsom guckusko eller skogsknipprot som båda är fåtaliga i Finland. Viloläget kan räcka från ett år upp till flera år. Till exempel, invidvider av arten skogsknipprot kan leva under jorden upp till 18 år och sedan dyka upp för att fortsätta sitt liv ovan jord. Samma växtindivid kan dessutom ha flera viloperioder under sitt liv.

Varför försvinner vissa växtarter under jorden och vad drar de för nytta av det? Viloläget är fortfarande ett vetenskapligt mysterium. Man vet dock att livsfunktioner som cellandning och metabolism blir långsammare under viloläget. Efter att växtindividerna har vaknat upp ur sin törnrosasömn verkar de ofta vara ganska livskraftiga och blommar ordentligt. Individerna som har upplevt ett underjordiskt viloläge kan också ha en längre livslängd än individer som har tillbringat hela sitt liv ovan jord. Det är alltså helt möjligt att örtväxterna kan undvika eller åtminstone sakta ner det fysiologiska åldrandet med hjälp av ett underjordiskt viloläge.

Ersättning för gamla växtdelar med nya och uppvaknande ur ett viloläge låter kanske som om scififilmernas aktiviteter. Båda är ändå vardagsfenomen i naturen utan några djupfrysningar eller andra konstiga krumelurer. Växterna är fascinerande!

Gå till "Nyhetsarkiv"