16.8.2012

Bättre fly än illa fäkta? Personligheter hos ådor och deras konsekvenser

 Flyktavståndet från boet är ett bra mått på djärvhet. Denna åda struntade blank
Flyktavståndet från boet är ett bra mått på djärvhet.
Denna åda struntade blankt i forskarens närvaro.
Foto: Ben Steele

Varför tar vissa individer mer risker än andra? Är personligheten stabil och vilka är konsekvenserna? Aronias ejderteam studerade ejdrarna i Hangö Tvärminne för att besvara dessa frågor i en ny artikel som utkommer i tidskriften Animal Behaviour.

Vissa individer är konsekvent djärvare än andra men hur dessa skillnader är sammankopplade med risken att bli tagen av rovdjur är dåligt känt. Stresshormoner, hos fåglar främst kortikosteron, kan tänkas spela en viktig roll. Flyktavståndet från boet då en forskare närmade sig ådan användes som personlighetsmått. Detta mått analyserades sedan i förhållande till kortikosteronhalterna i blodet efter att ha behandlat fåglarna, samt två mått på ådornas individuella kvalitet – ålder och kroppskondition. Flyktavståndet visade sig vara ett användbart mått på personlighet eftersom det var stabilt både inom och mellan åren och ådor med högre stressinducerade kortikosteronhalter hade ett längre flyktavstånd, d.v.s. de var mindre djärva. Men hos de äldsta ådorna var förhållandet omvänt – flyktavståndet minskade med ökande kortikosteronhalter. För en given kortikosteronhalt i blodet hade en åda i dålig kroppskondition ett längre flyktavstånd än en åda i bra kondition. Det här resultatet betyder att ådor i dålig kondition, som i varje fall har lägre odds att lyckas med häckningen, starkare prioriterar sin egen överlevnad framom avkommans. Det visade sig också att ådor i dålig kroppskondition och de med längsta flyktavstånd hade den kortaste ruvningsperioden. Skygga fåglar ruvar alltså mer intensivt för att förkorta den period då de är mest utsatta för predation. Studiens lärdom är att fysiologiska stressfaktorer, ålder och kondition samverkar då det gäller att förklara variation i risktagningsbeteende.

I undersökningen deltog forskarna Martin Seltmann, Markus Öst och Kim Jaatinen från Aronias kustlandsteam samt Tuula Hollmén, Shannon Atkinson och Kendall Mashburn från Alaska, där stresshormonmätningarna gjordes.

Länk till publikationen

Länk till ejderteamets hemsidor vid Aronia på svenska på engelska

Länk till University of Alaska Fairbanks Fisheries Division

 

 

Gå till "Nyhetsarkiv"